Funderar ofta på begreppet vad är bra bild. Vad är viktig, den perfekta exponering, skärpa som sticker som tunn rakblad i ögonen, budskap, som kanske är inte så bekväm, känslor eller...
Jag fårstår att för oss en bra bild kan innebära massa olika saker. Vad vill du med din fotografering?
För mig är det tanken och utförandet som gör en bra bild. Det behöve inte vara en skarp bild om den bär ett budskap som är intressant och förmedlar den på ett bra sätt.
En bra och viktig diskussion. Jag lyfter upp den här till framsidan...
Inte mycket aktivitet på den här frågan. Jag förstår varför. Jag försökte själv tänka efter, så som du har gjort jarka, men det är omöjligt. Det beror helt enkelt på bilden. Allt som kan finnas i en bild kan potentiellt bli den centrala grejen som "gör" bilden, den detalj som förvandlar alla övriga detaljer till en samverkande helhet.
Kan du inte ge exempel. Jag förstår vad du menar. Olika bilder lyfter på olika sätt. Men ge konkreta exempel...jag ska själv göra det litet senare idag. Upptagen med Julen just nu...
En bra bild är en bild som tilltalar en själv, som berör något och därför gillas. Att man gillar en bild behöver sen inte alls ha något med teknik att göra, som skärpa eller exponering mm. Sen kan det ju vara andra tillfällen när det just är tekniken som gör bilden. Frågan är bred och går nog inte att besvara med mer än det jag skrev först. En bra bild är en bild jag gillar! Och det är samma med musik.
Förresten, hur kommer det sig att det finns så många miljoners människor som gillar Bob Dylan, han kan ju varken spela eller sjunga?
Jag håller med dig helt och hållet Jonas och har till och med ett svar på din sista frågeställning. Bob Dylan har någoting i rösten som sätter lyssnaren i svängning. Jag har aldrig fattat det när min fru och andra säger att vissa sångare har så "bra" röster - eller rättare sagt, jag förstår det, men det har sällan någon betydelse för mig. Jag gillar röster som sätter mitt jag i svängning, röster som Antony and the Johnsons, Leonard Cohen, Tom Waits, Maia Hirasawa, Håkan Hellström, Cecilia Bartoli, Louis Armstrong etc. Några av dessa kan sjunga enligt en skolad måttstock, andra låter sämre enligt samma måttstock, men framkallar de ljuvligaste känslor... Och ingen vet egentligen varför.... Det är nog detsamma med foto. En av mina favoritfotografer, Terje Hellesø, skapar ständigt bilder som är svåra att förstå rationellt varför de är så bra...
Jag har också försökt att grunna ut ett bra svar på denna frågan, men kommer inte på något. Men jag håller med Jonas helt och fullt. Mitt svar blir nog ungefär som hans.
Det är massor som gör en bra bild. Det är precis som andra säger olika för olika bilder, men det hindrar inte att man kan i en bild söka vad det är som gör bilden bra eller komma med tankar och idéer som ger uppslag till bra bilder...
Den här bilden som jag tog på årets julbord. Jag gillar den pga av färgerna och lystern hos laxen. Gaffelns reflexer tillsammans skärpedjupet. Diagonalerna hos besticken. Linjerna av den uppradade maten. Det finns många skönhetsfel, men det är ju det man strävar efter att minska och finna en stil. Jag försöker skaffa ett eget bildspråk. Mina bilder är ofta mörka med stor kontrast och mättade färger...
Blev nyfiken på Terje Hellesø som jag inte kände till och kollade in hans bilder. Verkligen vackra och speciella bilder, som konstverk. De flesta bilderna är ju också tagna med kameror som räknas som amatörkameror. Så det hänger inte på hur dyr kamera man har för att lyckas med bilderna.
Terje har massor av kunskap och gör bilder med massa känsla som bygger på år av erfarenhet och kunskap.Fick ett exemplar av Året som är helt underbar bok med 365 bilder att inspireras av. Han bloggar dels på sin egen blogg och också på kamera och bild.
Jag håller delvis med Bengt om Terje Hellesø, men det där med lång erfarenhet inte håller helt och hålllet i och med att han skapade minst lika underbara bilder från början av sin "karriär". Han har någonting som är svårt att ta på och inte kan förklaras bara med teknik och erfarenhet.
Det där med kameran är intressant. En dyr kamera - eller snarare dyra objektiv - utmärker sig främst i fågel- och sportfoto. Vid normal brännvidd finns det objektiv som är kanon men ligger runt 1000-lappen. Ett omtalat sådant är Canons 50mm 1.8. Det känns som ett leksaksobjektiv, men ger bilder av kanon-kvalitet.
Själv tog jag mina bästa bilder med en liten kompaktkamera, Canon Ixus, en vårmorgon 2005. Jag var bakis efter en firmafest och stapplade ut vid femtiden på morgonen eftersom jag mådde illa och inte kunde sova. Ljuset var helt otroligt och tillsammans med dimman blev det mer än trollskt. Jag skulle tro att proffesionella naturfotografer upplever den här typen av tillfällen ganska ofta - när vi andra sover eller är upptagna av vårt lönearbete. Här är en av bilderna från den morgonen:
En bild som jag gillar=bra bild ;-). Verkligen härligt ljus och komposition, en drömsk bild som man kan drömma sig in i, platsar lugnt på gallerierna. Jag har också tagit en del bilder som jag anser vara bland de bättre både med mobilen och med pocketkamera. Terje använder ju en kamera mycket som inte har fått något vidare omdöme i tester, varken handhavandemässigt eller bildmässigt, men bilderna blir ju bra för det.